No lies, just love.
Dans, dans, dans.
Jag ska vara helt ärlig nu, trots risken att ni tänker att jag är smått galen, eller vänta det vet ni säkert redan. I alla fall jag saknar redan dansen, så innerligt. En vecka har gått utan Ackis och i fredags dansade jag min sista klass med Lazslo för terminen. Det är inte det att jag inte trivs med att ha mer tid att umgås med nära och kära, det är självklart underbart men det är något som fattas inom mig. Jag saknar att få använda kroppen som redskap för att få ut känslor och energi, det skapar helt enkelt en tomhet inom mig.
Hade sista rephelgen med Amfora produktion (musikalen) i helgen vilket i och för sig bestod av en hel del dansande. Det blir däremot helt annorlunda när man själv ska leda och vägleda och inte är den som ska finna det läraren vill ha. Det är helt otroligt vad duktiga alla elever har varit, det kommer bli så bra! Det har varit helt underbart att få jobba med en hel grupp och förmedla det man vill få fram och skapa en förståelse tillsammans. Kroppen är helt enkelt bara ett underbart redskap, använd den så mycket ni kan där ute. Dans, dans, dans helt enkelt.
Hade sista rephelgen med Amfora produktion (musikalen) i helgen vilket i och för sig bestod av en hel del dansande. Det blir däremot helt annorlunda när man själv ska leda och vägleda och inte är den som ska finna det läraren vill ha. Det är helt otroligt vad duktiga alla elever har varit, det kommer bli så bra! Det har varit helt underbart att få jobba med en hel grupp och förmedla det man vill få fram och skapa en förståelse tillsammans. Kroppen är helt enkelt bara ett underbart redskap, använd den så mycket ni kan där ute. Dans, dans, dans helt enkelt.
läsläsläs
Dancing to keep from crying
I morgon är det dags, då sker operationen. Den kommer ta 4,5 h fick jag höra nyss när mamma ringde, jag fick tårar i ögonen direkt. Kl. 7 ska han ner till operation och då börjas det.
Jag är inte stabil någonstans just nu, bara jag tänker på det börjar jag gråta. Visst man kan kanske kalla mig svag men jag föredrar att kalla mig känslomänniska, känslor är något jag alltid varit bra på att känna.
Enda sedan igår har jag kämpat mot gråten när tankarna kommit upp och de blir svårare och svårare att hålla tillbaka. Frågan är bara hur jag kommer klara dessa timmar imorgon, timmarna mellan 7 och 12, då jag vet vad de gör men inte hur de går, då ansvaret ligger hos dem, läkarna och sjuksköterskorna. Hur kommer det gå de kritiska timmarna efter och dagarna då han ligger på intensiven kopplad till massa maskiner? Visst, jag pluggar till sjuksköterska och jag vet att han kommer vara i säkra händer men jag kan inte låta bli, låta bli att vara så otroligt skraj. För det är faktiskt någon jag älskar så otroligt mycket som kommer ligga där, med sitt hjärta i någon annans händer. Det är något som aldrig hänt mig förut, förens nu.
I kväll har jag försökt koreografera tills på onsdag, då ska jag ha ny koreografi att lära dansarna men just nu känns inget rätt. Jag bara dansar fritt till musiken och inget vettigt kommer ut men det får mig att hålla tankarna och tårarna borta inför morgondagen, som en slags terapi. För det enbart när jag dansar jag kan lyckas glömma tid och rum och för en stund sluta oroa mig och i stället må bra.
Jag är inte stabil någonstans just nu, bara jag tänker på det börjar jag gråta. Visst man kan kanske kalla mig svag men jag föredrar att kalla mig känslomänniska, känslor är något jag alltid varit bra på att känna.
Enda sedan igår har jag kämpat mot gråten när tankarna kommit upp och de blir svårare och svårare att hålla tillbaka. Frågan är bara hur jag kommer klara dessa timmar imorgon, timmarna mellan 7 och 12, då jag vet vad de gör men inte hur de går, då ansvaret ligger hos dem, läkarna och sjuksköterskorna. Hur kommer det gå de kritiska timmarna efter och dagarna då han ligger på intensiven kopplad till massa maskiner? Visst, jag pluggar till sjuksköterska och jag vet att han kommer vara i säkra händer men jag kan inte låta bli, låta bli att vara så otroligt skraj. För det är faktiskt någon jag älskar så otroligt mycket som kommer ligga där, med sitt hjärta i någon annans händer. Det är något som aldrig hänt mig förut, förens nu.
I kväll har jag försökt koreografera tills på onsdag, då ska jag ha ny koreografi att lära dansarna men just nu känns inget rätt. Jag bara dansar fritt till musiken och inget vettigt kommer ut men det får mig att hålla tankarna och tårarna borta inför morgondagen, som en slags terapi. För det enbart när jag dansar jag kan lyckas glömma tid och rum och för en stund sluta oroa mig och i stället må bra.
Tides
Det säger att det är dags nu, om pappa vill förstås. Inom två veckor. Jag säger att det är bättre att få det överstökat, det säger även mina systrar. Läkarna säger också att det är bättre att göra det nu än att skjuta upp det tills januari. Beslutet ligger slutligen i min far och delvis min mors händer. I morgon ska de ha bestämt sig, då ringer sjuksköterskan igen och frågar. Jag hoppas på ett ja men samtidigt är jag så skraj över vad som kommer ske, över vad ett "ja" kommer innebära.
Quote
Ted: No, it's not an adventure, it's a mistake!
Lily: OK, yes it's a mistake. I know it's a mistake, but there are certain things in life where you know it's a mistake but you don't really know it's a mistake because the only way to really know it's a mistake is to make the mistake and look back and say 'yep, that was a mistake.' So really, the bigger mistake would be to not make the mistake, because then you'd go your whole life not knowing if something is a mistake or not. And dammit, I've made no mistakes! I've done all of this; my life, my relationship, my career, mistake-free. Does any of this make sense to you?
Ted: I dunno, you said mistake a lot.
oflyt.
Försöker plugga till tentan men jag finner ingen motivation alls. Önskar att jag bara slapp plugga. Det är så tråkigt detta och jag känner att jag inte alls vet vad jag ska plugga på. Pingpong, skolsidan funkar inte heller så inte kan jag titta på några föreläsningar inte. Äsch det är sämst detta.
Förövrigt så känns allt som skulle vara så himla okomplicerat tusen gånger komplicerat nu i stället, oflyt för mig.
Förövrigt så känns allt som skulle vara så himla okomplicerat tusen gånger komplicerat nu i stället, oflyt för mig.
We want everything.
"We want everything, It's not enough, the thing we wanted
Is not the same, It always changes, It always changes".
Det är så fascinerande, vi människor vill ha det vi inte kan få och när vi har det vill vi inte ha det längre. Girigheten som finns inom en, den får en att vilja ha och ha men det man vill ha förändras ständigt. Det är som folk som jagar efter lyckan, man jagar och jagar men man blir aldrig lycklig för målet förändras och när man når målet förändras viljan och man vill plötsligt ha något helt annat. Man borde i stället sätta upp mål och när man når dit borde man känna sig tillfreds och vara nöjd med det man åstadkommit. I stället för att bara jaga efter nytt. Uppskatta det du åstadkommer/målen du når så är halva lyckan funnen.
Is not the same, It always changes, It always changes".
Det är så fascinerande, vi människor vill ha det vi inte kan få och när vi har det vill vi inte ha det längre. Girigheten som finns inom en, den får en att vilja ha och ha men det man vill ha förändras ständigt. Det är som folk som jagar efter lyckan, man jagar och jagar men man blir aldrig lycklig för målet förändras och när man når målet förändras viljan och man vill plötsligt ha något helt annat. Man borde i stället sätta upp mål och när man når dit borde man känna sig tillfreds och vara nöjd med det man åstadkommit. I stället för att bara jaga efter nytt. Uppskatta det du åstadkommer/målen du når så är halva lyckan funnen.
Läsvärt.
http://ikroppenmin.blogspot.se/2012/11/konsten-att-krossa-ett-hjarta.html
Det gör ont i hela mig när jag läser det, tårarna rinner ner från kinden. Förmodligen kommer ni också få känna huggandet i hjärtat som jag känner just nu men ni måste bara läsa det i alla fall.
Det gör ont i hela mig när jag läser det, tårarna rinner ner från kinden. Förmodligen kommer ni också få känna huggandet i hjärtat som jag känner just nu men ni måste bara läsa det i alla fall.
Freak
Jag föddes som en känslosam person, precis som min mor men jag fick min fars tystlåtenhet vilket gör att jag inte alltid kan få ut det jag känner. Det kan gå så långt att jag ofta inte ens vet vad jag känner eller vad som går runt i mitt huvud.
Mitt hjärta.
http://www.5678.se/dans-blogg/natalie-petrov/and-those-who-were-dancing-were-thought-to-be-insane-by-those-who-could-not-hear-the-music/
Grönt är inte alls skönt
Jag bytte tandborste idag, ifall ni undrar liksom. Mitt stora problem att jag köpte ett två-pack sist med en rosa och en grön tandborste i, den rosa är nu använd och nu var det dags att ta fram den gröna men jag vill inte ha någon ful jäkla grön tandborste, jag vill ha en fin färg. Dumma! Måste nog köpa en ny i en fin färg, detta håller inte.
Dagens irritation.
Jag kanske är dum och oförstående men jäklar vad jag kan bli trött på människor ibland. Snälla ta det lilla lugna och var inte så himla intensiv och stressig. Man kvävs ju för sjutton. Lilla du, låt allt ta sin tid, bara för att man når målet snabbt genom att stressa sig igenom allt blir det inte bra, låt allt ta sin lilla tid i stället och gör det fullt ut.
Ambulans.
Hade galet roligt på ambulansen igår, är glad att jag gick, mådde ju såpass bra ändå. Nu är det snart dags för dag 2 på ambulansen, vi får se vad denna dag har att erbjuda.
Halsfluss
Börjar få ont i halsen igen, insåg igår att jag aldrig bytte tandborste efter min misstänkta halsfluss och nu är exakt samma smärta tillbaka i halsen. Snälla låt det inte vara det som är tillbaka.
heartbeats.
Jag såg honom idag, vi går av/på vid samma hållplats han och jag. Han var precis som jag tänkt mig med blont långt hår i toffs, mustasch, snygg, snälla ögon och så åkte han longboard också. Tråkigt bara att vi inte känner varandra ett enda dugg.
Humanity.
Jag tänker på mänskligheten en hel del, på hur vi ter oss och hur stort vårt beroende av att ha andra i vår närhet är. Jag tänker på hur egoistisk människovarelsen egentligen är, jag mår dåligt när jag tänker på det, hur självcentrerade vi alla är. Självcentreringen har nog sina förklaringar, att man alltid tänker utifrån sig själv och sina egna erfarenheter, för det är ju det du vet och har kunskap om. Dock gillar jag inte egoismen inom oss, den skrämmer mig och får mig att inte vilja öppna mig fullt ut, för den andra parten kommer alltid tänka på sig själv i första hand och om denna var tvungen att välja mellan sig eller dig skulle den alltid välja sig själv, det är så vår natur och djuriska instinkt är. Trots detta fortsätter jag tro på mänskligheten och att det finns guldstjälar ute i världen som har det lilla extra och faktiskt helt naturligt bryr sig om andra.
George Balanchine
"Att skapa en perfekt dansare är som att skapa en perfekt orkidé."
Fredagskväll
Min fredagskväll består av mängder av te samt yoghurt, då jag enbart klarar av flytande föda i stort sett. Fast föda gör för ont i halsen, det känns som världens sår i halsen. Febern är i alla fall borta för tillfället, skönt men ibland vore det bra att ha feber, då blir man utslagen och orkar inte göra någonting annat än vila och ligga still. Nu vill jag däremot göra saker, är rastlös, önskar att jag hade fått dansat eller gått ut och socialiserat mig för detta är segt och tråkigt.
Fever.
Jag blir alltid så här, får feber när jag är stressad och sover för lite. Bara jag får sova ut kommer febern försvinna men jag är inte trött, inte alls. Jag borde ju vara det. Det börjar tjuta i öronen nu, jag tror febern börjar bli värre. Nu går jag och lägger mig för kl 5 ska jag upp. Gnatt.
