No lies, just love.
Februari 2012
2012 - januari
Dans, dans, dans.
Jag ska vara helt ärlig nu, trots risken att ni tänker att jag är smått galen, eller vänta det vet ni säkert redan. I alla fall jag saknar redan dansen, så innerligt. En vecka har gått utan Ackis och i fredags dansade jag min sista klass med Lazslo för terminen. Det är inte det att jag inte trivs med att ha mer tid att umgås med nära och kära, det är självklart underbart men det är något som fattas inom mig. Jag saknar att få använda kroppen som redskap för att få ut känslor och energi, det skapar helt enkelt en tomhet inom mig.
Hade sista rephelgen med Amfora produktion (musikalen) i helgen vilket i och för sig bestod av en hel del dansande. Det blir däremot helt annorlunda när man själv ska leda och vägleda och inte är den som ska finna det läraren vill ha. Det är helt otroligt vad duktiga alla elever har varit, det kommer bli så bra! Det har varit helt underbart att få jobba med en hel grupp och förmedla det man vill få fram och skapa en förståelse tillsammans. Kroppen är helt enkelt bara ett underbart redskap, använd den så mycket ni kan där ute. Dans, dans, dans helt enkelt.
Hade sista rephelgen med Amfora produktion (musikalen) i helgen vilket i och för sig bestod av en hel del dansande. Det blir däremot helt annorlunda när man själv ska leda och vägleda och inte är den som ska finna det läraren vill ha. Det är helt otroligt vad duktiga alla elever har varit, det kommer bli så bra! Det har varit helt underbart att få jobba med en hel grupp och förmedla det man vill få fram och skapa en förståelse tillsammans. Kroppen är helt enkelt bara ett underbart redskap, använd den så mycket ni kan där ute. Dans, dans, dans helt enkelt.
läsläsläs
Dancing to keep from crying
I morgon är det dags, då sker operationen. Den kommer ta 4,5 h fick jag höra nyss när mamma ringde, jag fick tårar i ögonen direkt. Kl. 7 ska han ner till operation och då börjas det.
Jag är inte stabil någonstans just nu, bara jag tänker på det börjar jag gråta. Visst man kan kanske kalla mig svag men jag föredrar att kalla mig känslomänniska, känslor är något jag alltid varit bra på att känna.
Enda sedan igår har jag kämpat mot gråten när tankarna kommit upp och de blir svårare och svårare att hålla tillbaka. Frågan är bara hur jag kommer klara dessa timmar imorgon, timmarna mellan 7 och 12, då jag vet vad de gör men inte hur de går, då ansvaret ligger hos dem, läkarna och sjuksköterskorna. Hur kommer det gå de kritiska timmarna efter och dagarna då han ligger på intensiven kopplad till massa maskiner? Visst, jag pluggar till sjuksköterska och jag vet att han kommer vara i säkra händer men jag kan inte låta bli, låta bli att vara så otroligt skraj. För det är faktiskt någon jag älskar så otroligt mycket som kommer ligga där, med sitt hjärta i någon annans händer. Det är något som aldrig hänt mig förut, förens nu.
I kväll har jag försökt koreografera tills på onsdag, då ska jag ha ny koreografi att lära dansarna men just nu känns inget rätt. Jag bara dansar fritt till musiken och inget vettigt kommer ut men det får mig att hålla tankarna och tårarna borta inför morgondagen, som en slags terapi. För det enbart när jag dansar jag kan lyckas glömma tid och rum och för en stund sluta oroa mig och i stället må bra.
Jag är inte stabil någonstans just nu, bara jag tänker på det börjar jag gråta. Visst man kan kanske kalla mig svag men jag föredrar att kalla mig känslomänniska, känslor är något jag alltid varit bra på att känna.
Enda sedan igår har jag kämpat mot gråten när tankarna kommit upp och de blir svårare och svårare att hålla tillbaka. Frågan är bara hur jag kommer klara dessa timmar imorgon, timmarna mellan 7 och 12, då jag vet vad de gör men inte hur de går, då ansvaret ligger hos dem, läkarna och sjuksköterskorna. Hur kommer det gå de kritiska timmarna efter och dagarna då han ligger på intensiven kopplad till massa maskiner? Visst, jag pluggar till sjuksköterska och jag vet att han kommer vara i säkra händer men jag kan inte låta bli, låta bli att vara så otroligt skraj. För det är faktiskt någon jag älskar så otroligt mycket som kommer ligga där, med sitt hjärta i någon annans händer. Det är något som aldrig hänt mig förut, förens nu.
I kväll har jag försökt koreografera tills på onsdag, då ska jag ha ny koreografi att lära dansarna men just nu känns inget rätt. Jag bara dansar fritt till musiken och inget vettigt kommer ut men det får mig att hålla tankarna och tårarna borta inför morgondagen, som en slags terapi. För det enbart när jag dansar jag kan lyckas glömma tid och rum och för en stund sluta oroa mig och i stället må bra.
Tides
Det säger att det är dags nu, om pappa vill förstås. Inom två veckor. Jag säger att det är bättre att få det överstökat, det säger även mina systrar. Läkarna säger också att det är bättre att göra det nu än att skjuta upp det tills januari. Beslutet ligger slutligen i min far och delvis min mors händer. I morgon ska de ha bestämt sig, då ringer sjuksköterskan igen och frågar. Jag hoppas på ett ja men samtidigt är jag så skraj över vad som kommer ske, över vad ett "ja" kommer innebära.
Quote
Ted: No, it's not an adventure, it's a mistake!
Lily: OK, yes it's a mistake. I know it's a mistake, but there are certain things in life where you know it's a mistake but you don't really know it's a mistake because the only way to really know it's a mistake is to make the mistake and look back and say 'yep, that was a mistake.' So really, the bigger mistake would be to not make the mistake, because then you'd go your whole life not knowing if something is a mistake or not. And dammit, I've made no mistakes! I've done all of this; my life, my relationship, my career, mistake-free. Does any of this make sense to you?
Ted: I dunno, you said mistake a lot.
oflyt.
Försöker plugga till tentan men jag finner ingen motivation alls. Önskar att jag bara slapp plugga. Det är så tråkigt detta och jag känner att jag inte alls vet vad jag ska plugga på. Pingpong, skolsidan funkar inte heller så inte kan jag titta på några föreläsningar inte. Äsch det är sämst detta.
Förövrigt så känns allt som skulle vara så himla okomplicerat tusen gånger komplicerat nu i stället, oflyt för mig.
Förövrigt så känns allt som skulle vara så himla okomplicerat tusen gånger komplicerat nu i stället, oflyt för mig.
We want everything.
"We want everything, It's not enough, the thing we wanted
Is not the same, It always changes, It always changes".
Det är så fascinerande, vi människor vill ha det vi inte kan få och när vi har det vill vi inte ha det längre. Girigheten som finns inom en, den får en att vilja ha och ha men det man vill ha förändras ständigt. Det är som folk som jagar efter lyckan, man jagar och jagar men man blir aldrig lycklig för målet förändras och när man når målet förändras viljan och man vill plötsligt ha något helt annat. Man borde i stället sätta upp mål och när man når dit borde man känna sig tillfreds och vara nöjd med det man åstadkommit. I stället för att bara jaga efter nytt. Uppskatta det du åstadkommer/målen du når så är halva lyckan funnen.
Is not the same, It always changes, It always changes".
Det är så fascinerande, vi människor vill ha det vi inte kan få och när vi har det vill vi inte ha det längre. Girigheten som finns inom en, den får en att vilja ha och ha men det man vill ha förändras ständigt. Det är som folk som jagar efter lyckan, man jagar och jagar men man blir aldrig lycklig för målet förändras och när man når målet förändras viljan och man vill plötsligt ha något helt annat. Man borde i stället sätta upp mål och när man når dit borde man känna sig tillfreds och vara nöjd med det man åstadkommit. I stället för att bara jaga efter nytt. Uppskatta det du åstadkommer/målen du når så är halva lyckan funnen.
Läsvärt.
http://ikroppenmin.blogspot.se/2012/11/konsten-att-krossa-ett-hjarta.html
Det gör ont i hela mig när jag läser det, tårarna rinner ner från kinden. Förmodligen kommer ni också få känna huggandet i hjärtat som jag känner just nu men ni måste bara läsa det i alla fall.
Det gör ont i hela mig när jag läser det, tårarna rinner ner från kinden. Förmodligen kommer ni också få känna huggandet i hjärtat som jag känner just nu men ni måste bara läsa det i alla fall.
Freak
Jag föddes som en känslosam person, precis som min mor men jag fick min fars tystlåtenhet vilket gör att jag inte alltid kan få ut det jag känner. Det kan gå så långt att jag ofta inte ens vet vad jag känner eller vad som går runt i mitt huvud.
Mitt hjärta.
http://www.5678.se/dans-blogg/natalie-petrov/and-those-who-were-dancing-were-thought-to-be-insane-by-those-who-could-not-hear-the-music/
The xx
You leave with the tide and I can't stop you leaving.
Oct. 22, 2012
Jag fick precis en känsla och en längtan att jag måste åka utomlands snart, till London, Paris eller varför inte Köpenhamn och Maija. Vill bara åka nu, nu var det tre månader sedan sist jag var utomlands. Det är helt enkelt för länge sedan.
