Torsdag
Sista kvällen i Västerås på ett tag (om jag inte återkommer imorgon kväll till tisdag men troligtvis inte) och jag fördriver denna kväll med att försöka bli klar med en hemtenta. Tråkiga grejer men snart är det sommarlov vilket ska bli så otroligt skönt. Jag har trots operationen och min oförmöga att gå ordentligt haft en bra vecka här hemma. Jag har fått vila ut mig, umgåtts med min fina familj, underbara vänner och träffat vänner jag träffar allt för sällan. Jag har även lyckats få min första bränna, börjat flagna i ansiktet och nu äntligen känner jag att sommaren är nära.
Jag tror det kommer bli en bra sommar med massor av roligheter och förhoppningsvis kommer jag inom en snar framtid kunna gå normalt. En vecka har gått sedan operationen och om en vecka får jag ta bort mina stygn och jag räknar verkligen ner dagarna. Just nu känns livet ganska bra. Ännu en sak som jag kanske inte berättat är att jag funnit en ny lägenhet i Sthlm, vi har ju varit tvugna att säga upp vår lägenhet för att Maija ska flytta till Köpenhamn men nu är min boendesituation förmodligen säkrad, bara andrahandsuthyrningen blir godkänd.
Ärlighet
Hela vårt liv får vi lära oss att ärlighet är det som varar längst. Vi vill också att de i vår omgivning alltid ska vara ärliga mot oss och om någon inte är det blir vi besvikna. När det sedan kommer till kritan och vi själva ska vara ärliga så verkar det så himla svårt för vissa att verkligen kunna vara det. Har vi inte vi sedan barnsben lärt oss att vi ska behandla andra som vi själva vill bli behandlade? Då borde det ju egentligen inte vara så svårt att bara vara ärlig.
Be the best you, you can be.
Visst jag gick inte in för det helhjärtat och jag får skylla mig själv att jag inte var tillräckligt bra och fin men jag kan inte låta bli att känna mig en aning värdelös. Inte ens när man går in för något utan hjärtat kommer man ur det obrydd och med stoltheten i behåll. Slutsats: Gå in för det helhjärtat eller strunta i det helt och hållet.
Dagens citat
“Life isn’t about waiting for the storm to pass, it’s about learning how to dance in the rain.”
999
"Hur långt man än har kommit är det alltid längre kvar".
The circus
Lyssnar på Ron Pope och diverse fin musik, önskar att jag bara kunde få ställa mig upp och dansa, improvisera till musiken. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på att jag inte får dansa och det gör ont i hjärtat när jag tänker på att jag inte ens kommer kunna gå ordentligt på flera dagar, kanske veckor. Jag klarar inte av det, jag behöver bli av med min energi och inte bara sitta i en dum soffa och vila. Imorgon tänker jag bege mig till stan i alla fall, oavsett vad de säger. Jag måste ändå ta mig till vårdcentralen på något vis och då måste jag ändå byta buss på stan. Heja mig som ska försöka ta mig på kryckor till vårdcentralen och byta buss och grejer, jag har ju inte ens lärt mig hur man går me de där skitgrejerna. Sedan får vi ju inte glömma att jag har 4 böcker att hämta på mdh också, kommer hoppa runt på kryckor runt hela cityringen helt enkelt. Just nu älskar jag verkligen att pappa är utomlands och att bilen inte är här, inte för att jag skulle kunna köra men ändå, skjuts hade ju inte suttit fel.
P.s. kan inte sluta tänka tanken att jag inte ens får ställa mig upp och hoppa ett litet skutt upp och ner, jag vet jag är sjuk men jag vill så gärna göra det, det blir nästan som en tvångstanke. Det som i vanliga fall är så självklart att man kan göra får jag inte göra. aj aj aj. Nu måste jag använda all tankekraft för att låta bli..
Tyck synd om mig nu
Idag är en sån där "tyck synd om mig" dag, när jag bara vill krypa ner under en filt och gråta en skvätt till någon fin kärleksfilm, drömma mig bort till en annan värld. Dock blev dagen inte riktigt som jag tänkt den, två besök slutade i noll, och filmmys för mig själv slutade med hemtenta som måste skrivas. Egentligen är det inte så himlans synd om mig, jag är bar larvig så nu är det bara att sätta igång med tentan så att man i stället blir klar någon gång.
Allt på samma gång.
Att inte kunna gå ordentligt på grund av operationen är jobbigt i sig att det sedan i sin tur ska komma tusen andra saker som är jobbiga får mig inte att må helt bra. Jag känner mig bara ensammast i världen när jag sitter hemma alldelles själv och sedan när tentan nu kom och det visar sig att jag fick U, då känns livet allt bra värdelöst. Nu är jag allt bra liten på denna jord och inte får jag titta på tv och tycka synd om mig för det, nej nu måste jag skriva en skittenta ikväll så att jag blir klar någon gång.
Mina första converse
Lovisa har nu fått ärva mina första converse. Hon är för söt hon.
Ikväll var Amanda och Chi och hälsade på, de hade med sig sushi och sedan åt vi tårta. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, besöken gör mina dagar.
Jag Har förresten lyckats bränna mig ordentligt ute i solen idag också. Hej röda kinder!
Söndagstankar.
Tider som denna är då man ser precis vilka som är ens riktiga vänner som verkligen bryr sig och vilka som bryr sig mindre. Tråkigt att det ska behöva vara så tycker jag.
Hej solen!
Nu känner jag att humöret och mitt tillstånd är väldigt svängigt, ursäkta mig för det. Just nu mår jag rätt så bra, smärtan är för stunden borta, jag ligger ute i solen och lyssnar på musik. Bandagen är borta och benen ser inte alls så dåliga ut som jag var rädd för. Inga blåmärken, en aning svullet bara och så är väl inte plåstrena världens fräschaste men det bryr jag mig inte om alls faktiskt.
Dock är jag en aning orolig för varje morgon är jag nära på svimma och trots en bra frukost kunde jag inte stå på benen i morse utan att bli likblek och nästan svimma. Dumma blodtryck!
Pulserande, brinnande, tryckande
Denna smärta jag har i mitt vänster-ben nu är inte okej. Att inte kunna sova pga den enorma smärtan trots starka tabletter. Gah! Jag som hade hoppats på bättring nu. jag som bara vill kunna gå normalt och skutta som jag alltid gör, det känns som om en evighet tills jag kommer kunna springa och hoppa runt.
Opererad
Operationen blev av i fredags och gick fin fint. Nu fördriver jag dagarna liggandes i soffan eller ute i solstolen med benen i högläge med någon serie, tidning, bok eller något finbesök. Jag skulle kort och gott kunna säga att det är besökena som förgyller mina dagar, jag är så enormt rastlös och idag har jag gått på benen allt för mycket än vad jag borde.
Igår var Amanda här, idag var Alexander här på brunch och solhäng. När han begav sig blev jag ensam en stund, genast sällskapssjuk men nu ikväll har mormor, syster och hennes familj varit här. Mys! Nu tittar jag och mami på Eurovision, snart ska jag sova och längtar enormt till imorgon då får jag ta bort mitt bandage på benen och det är även den sista dagen jag måste ha benen i högläge. En bra dag helt enkelt!
Feber
Att få feber två dagar innan en operation är fan inte ok! Sån otrolig tajming, jag som inte haft feber på circus ett och ett halvt år.
Ännu mer tajming är det när man nästan svimmar och hamnar liggandes på golvet när man är och tittar på lägenheten man kanske ska få hyra i andrahand, det kallar jag icebreaker det.
Snälla må febern vara som bortblåst imorgon.
.
Snart orkar jag inte längre vara stark.
A drop in the ocean.
25.05.12
På fredag är det dags för operationen jag så gärna ville göra för att jag ville bli bra i benen men nu i stället fasar. Jag är så galet rädd så jag varken vet ut eller in, jag kan inte tänka på något annat om dagarna. Om mitt beslut om att utföra operationen är dumt vet jag inte och kommer nog heller inte få veta. Jag får bara hoppas på det bästa.
Nu ska jag snart försöka sova, dock går det inge vidare de senaste dagarna. Trot det är en blandning av rädslan och stressen från jobbet. Jag drömmer liksom om barn som vinner jättestora präst-ostar på Gröna Lund och vaknar av att jag sitter upp och sover i sängen. Nej jag vet, jag är inte normal.
Triljoner gånger beslutsångest.
Att jag ens klagar över beslutsångest angående skor eller bikini. Vad gör det nu när jag får ett alternativ om operation redan nästa fredag och jag inte kan bestämma mig vad jag borde göra, operation eller inte operation. Det kallar jag beslutsångest, det andra var bara små små beslut i jämfört med detta.
Långa nätter
När jag kom hem från jobbet idag var jag dödstrött. Dock började jag leta lägenheter vilket resulterade i ännu en allt för sen natt och ännu mer stressande tankar över att jag aldrig kommer få tag på en lägenhet i denna stad. Stressen blir inte mindre av att jag tänker på att jag kommer behöva flytta hem till västerås och förmodligen pendla de första månaderna i höst, jag som verkligen tyckte det var hemskt att pendla när jag började att plugga. Snälla skjut mig någon typ, eller nej så drastiska ska vi inte vara.
Det löser sig nog..
Förresten så är det sjukt hur många olika hyresföreningar det finns i denna stad, det är en hel djungel. Hittade bl.a. en där nykterister har förtur och om man var medlem i nykteristföreningen hade man ännu mer förtur, kanske borde man gå med? höhö.
Jag vill bara säga en sak.
Det kanske finns hopp om mänskligheten trots allt.
Miljoner gånger beslutsångest.
När jag väl bestämt mig över bikini.. jo då kommer nästa val, sommarskor! Någon som vill bestämma åt mig? Att jag ens orkar ha sådan beslutsångest jämt, det är inte okej
lilla lövet.
Mitt allra första löv, stolt!
Julidrömmar!
Kul att jag inte ens har börjat jobba heltid än och är redan så trött på att jobba så att jag vill spy. Snälla ge mig juli, sommarvärme och ledighet NUU!
2012
Sedan 2012 började så har jag börjat äta endel saker som jag aldrig någonsin ätit förut p.g.a. att jag var allergisk tidigare och sedan mest var äcklad av det. Det jag lärt mig äta är:
Banan
Stekt/kokt ägg
Solroskärnor
Jag kan knappt tänka mig hur jag inte klarade av att äta detta förut, nu ingår dessa tre i min kost nästan dagligen. Hoppas på mer på denna lista, får dock se vad det blir för något.
Vuxenpoäng here I come typ. Nästa mål är att kunna äta broccoli och oliver rakt av. Det ska jag nog klara.
Do I have a chance?
Lilla stressen i själen.
Dagarna går i ett nu typ. Hade kursstart för en ny kurs idag i skolan och i morgon börjar vi med ett grupparbete.
Nu äter jag mellis och förbereder mig för kvällens planer. Först blir det dans och sedan kickoff med jobbet. Kommer vara död imorgon i skolan men det är det värt det.
Är förövrigt sjukt otålig och stressad inför flytten, bara för att jag vet att jag ska flytta om ca 1,5 månad så vill jag typ börja packa nu, men det är ju alldeles för tidigt. Hatar att vara så här ovetandes. Jag vet inte hur jag ska lyckas flytta när mamma och pappa är Italien och Maijas föräldrar också är bortresta och när ska jag ens ha tid att flytta allt? Vill bara ha allt planerat nu och en bostad skulle inte heller sitta fel för den delen.. suck.
Tröttare än tröttast.
Det är seriöst inte okej att vara så trött som jag är just nu. Speciellt inte när det var så pass lugnt på jobbet idag. Men det var väl mycket intryck i alla fall antar jag, nya saker att lära sig, mycket ljud och så vidare. Jag skyller på det i alla fall. Nu ska jag sova för imorgon ska jag jobba igen, träna och allt där emellan.
Förövrigt så söker jag lägenhet i estocholmo från och med augusti/september så det är bara att höra av er till mig om ni vet något/någon. För annars finns en risk att jag blir bostadslös, ensam och rädd då Maija flyttar till Danmark och vi måste flytta ut ur vår älskade lägenhet redan i juli, sad but true.
Fick prata med denna söting i telefon idag, det gjorde helt klart min dag.
The only thing you brake is your own damn heart.
Tusen gånger beslutsångest.
Snälla hjälp, vilken ska jag välja?
23:25
För ca en timme sedan var jag hög på endorfiner och munnen gick i ett på mig här hemma, nu däremot börjar tröttheten svepa över mig, benen är lagom spända efter mitt dansande hela kvällen men helt klart värt det. Har dem på spikmattan nu så förmodligen försvinner spändheten tills imorgon.
Imorgon är det inlämning av tentan, ska försöka bli klar någorlunda tidigt så att jag sedan kan få lite ledigt, det vore så skönt!
Har förövrigt även fattat ett lite drastiskt beslut idag, känns galet men jag berättar kanske mer om det någon annan dag. Det är nämligen något inte vem som helst kan få veta, inte än i alla fall.
Pollenchock och stjärnfall
Lars Winnerbäck sjunger så fint om pollenchock och stjärnfall i en av sina låtar, i mitt liv finns just nu bara pollenchocken, jag tappar i stort sett rösten och får galet ont i halsen så fort jag går utanför dörren. Enligt nyheterna har det inte varit så här höga halter pollen på 6 år och jag minns faktiskt den våren, jag var sängliggandes och kunde inte vistas utomhus utan att min hals dog i stort sett. Nu ska jag hem, hålla mig inne tills imorgon, lyssna på pollenchock och stjärnfall och hoppas på att ett litet stjärnfall dyker upp snart, det skulle verkligen förgylla min vardag.
P.s. Vill även tacka väderguden för detta regn som faller från himlen, det kanske gör att min hals är lite mer levande imorgon.
Tusen bitar av glas
Kaffekannan kunde möjligtvis inte gått sönder i lite fler bitar? Hur ska jag klara mig utan mitt kära kaffe? Som tur är har jag en liten espressobryggare också, som förövrigt är supersöt.
Under mina snart två år som kaffedrickare har jag lyckats tappa två kaffekannor som då gått sönder, så nu undrar jag varför är dessa i glas ens? Kan de inte göra dem i något som håller bättre, typ metall?
Tiny stories
I detta nu
Deadlinen för tentan är på fredag kl 13.00 jag har just nu 600 ord. Dessa 600 ord ska lyckas bli 3500 ord tills dess. Jag tvivlar starkt på att de kommer bli det av sig självt. Måste ta tag i det, jag måste börja skriva men hjärnan och kroppen vill så mycket annat just nu, jag både tänker på massa annat och hittar på massa andra saker som verkligen måste göras just i detta nu, fast egentligen är det ju bara dåliga ursäkter. Nej nu går jag in i pluggdimman för ett tag, jag gör ett försök.
Bjuder på en felvänd bild.
Oklart hur den lyckas bli sned, den är rättvänd på datorn.. hmm..
5678
Jaså, då har man börjat blogga för danstidningen 5678 också. Kolla gärna in den på:
http://www.5678.se/dans-blogg/natalie-petrov/
Där kommer jag främst skriva om dansen men även om lite annat. Behåller självklart även denna för allt annat.
Grejen med att komma igång.
Efter en veckas ledighet är det inte alls lätt att komma igång och börja skriva hemtenta kan jag säga. Är enormt skoltrött, det finns massor av annat som är tusen gånger roligare att göra och detta medför att hemtente-dokumentet fortfarande står still på 254 ord precis som den gjorde innan jag åkte till Västerås för en vecka sedan.
Jag måste hitta motivationen på något vis, motivationen till att börja skriva. Jag får hoppas att det lossnar snart men vad gör jag om det inte gör det? Ibland undrar jag hur jag ens orkar vara i sista sekunden med allt på det här viset.
Pollenchocken
Jaså, då var det dags att bege sig till den stora staden igen efter en veckas ledighet i Västerås och London. En underbar vecka har det varit och den har gått alldeles för fort, som alltid. Att det alltid ska kännas lite vemodigt att ta sig hem till Sthlm igen alltså, fy. Det positiva är att jag får dansa och träffa Maija i Sthlm.
Dock har jag åkt på världens mix av förkylning och pollenallergi pga de extremt höga halterna pollen som flyger ute i luften nu, detta resulterar i att jag typ inte kan andas när jag går utanför dörren och det känns som köttsår i min hals. Så vi får helt enkelt se hur det kommer gå att dansa ikvälla. Synd när jag längtat massor till det.
Lovely sunday
Lovisa fyller 2 år på tisdag och idag vankas det kalas för hela slanten. London var förövrigt underbart, återkommer med bilder och sådant när jag får tid.
Ikväll blir det kanske också fika med vännerna om det hinns, hoppas på det!
