Lover I don't have to love.

Jag funderar mycket men mindre kommer ut, jag tror jag fått det från min far. Ändå tycks jag kunna prata hur mycket som helst ibland, det har jag nog fått från min mor.

 

Jag har i alla fall nu kommit fram till en sak, de senaste året har jag verkligen lärt känna mig själv på ett bra vis, vi är tajta kömpisar nu och jag trivs enormt med vart jag är nu.

När jag ser tillbaka på den jag var förut eller när jag ser såna som är som jag var då, då blir jag så glad att jag är den jag är nu och att jag faktiskt tog mig i kragen för att vara jag till allra högsta grad. Dock bävar jag för att bli sådan igen, det får bara inte hända.

 

Förmodligen är nog detta något som "make no sense" för er som läser, som sagt att få ut tankar är inte det lättaste för mig men jag gjorde ett försök.