25.05.12
På fredag är det dags för operationen jag så gärna ville göra för att jag ville bli bra i benen men nu i stället fasar. Jag är så galet rädd så jag varken vet ut eller in, jag kan inte tänka på något annat om dagarna. Om mitt beslut om att utföra operationen är dumt vet jag inte och kommer nog heller inte få veta. Jag får bara hoppas på det bästa.
Nu ska jag snart försöka sova, dock går det inge vidare de senaste dagarna. Trot det är en blandning av rädslan och stressen från jobbet. Jag drömmer liksom om barn som vinner jättestora präst-ostar på Gröna Lund och vaknar av att jag sitter upp och sover i sängen. Nej jag vet, jag är inte normal.
Kommentarer
Trackback
