The ghosts under my bed.

Det är en dålig vana, jag vet. Men den har trots allt funnits där allt för länge. Jag minns i somras när jag berättade om den för dig och du sa till mig att "jag inte var sån" och jag kände att du inte riktigt förstod mig. Men nu vet jag, du förstod inte mig alls då. Du har aldrig varit där och jag däremot har alltid haft en del av mig som varit en sån. Jag lyckas bara gömma den delen av mig ibland. Så nu är det dags att lägga den delen av mig åt sidan igen, för ett tag i alla fall. Jag är bättre än så! En del av mig hoppas i alla fall på att du min vän någongång kanske frågar mig igen om hur den delen av mig mår, för du är den enda som fått se den delen av mig på många, många år.



"I don’t believe in ghosts but there’s a ghost under my bed. He keeps me awake at night and he scares the shit out of me."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0