Fragile
Idag var det en helt vanlig dag, jag såg fram emot dansen supermycket och kände mig pigg i kroppen och knoppen. Dock när klassen börjar var huvudet inte alls där jag ville, stegen blev bara fel och allt såg hemskt ut fast jag egentligen gjorde som vanligt. Huvudet och kroppen ville inte samma sak helt enkelt. En blick från läraren som jag ser upp mest till av alla, sedan mumlar han något retsamt (så typiskt honom) och jag var direkt på botten och kände mig sämst i hela världen. Helt otroligt att man är så skör när det gäller saker man älskar. För när man ger hela sitt hjärta och sin själ dag in och dag ut så det blir nästan omöjligt att inte vara skör ibland och känna sig sämst på denna jord fast man innerst inne vet att det inte riktigt är så.
Kommentarer
Postat av: nathalie furst
Du var inte sämst igår , du var ju en av de bättre i salen . Du klarade koreografin minst lika bra som alla andra . Sluta klanka ner på dig själv .Och hans blickar är lite ris & ros . Dom gör en bara starkare . Och det är de som han menar med dom . han vill bara att du ska bli taggad att jobba ännu lite mer för att han vet att det finns där i din kropp :)
Trackback
