Ibland borde man låta det osagda vara osagt.
Jag har funderat en hel del på varför vår vänskap förstörts till viss del. Jag har insett att vi förstörde den när vi rörde upp det där osagda som vi trodde var något men som sedan visade sig inte vara något alls. Så nu klarar jag inte av att gå tillbaka till det vi var förut för jag kan inte sluta känna någon slags press, som om du förväntar dig något som du aldrig kommer få, även fast jag inte ens vet ifall du förväntar dig något alls. Förlåt min vän, jag måste nog bara ge det lite tid.
Kommentarer
Trackback