Saknar mina västeråsvänner!

Pratade med Amanda idag i telefon, och då plötsligt blev saknaden så mycket större. Så när vi lagt på blev jag ledsen inombords och bara ville åka till Västerås och träffa alla.
Saknar er så otroligt mycket.
Varför är ni så långt bort för? Ni får ju en att må bra när man känner sig hängig och när man är glad blir man ännu gladare av att vara med er. Ni är helt enkelt underbara!

Tråkigt dock att saknaden blir så mycket större när man pratar med varandra och man inser att man inte kan ses för att man är för långt bort. Det får ju hela grejen med telefonsamtal att bli negativt fastän det egentligen är bra att prata med varandra. Kanske det är därför jag inte ringer vissa gånger när man mår dåligt o behöver någon. För att då få erkänna för någon hur man mår via telefon och sedan inse att man inte kan träffa denne och prata igenom det för att den är för långt bort gör för ont. För då inser man att man saknar något annat också och blir ledsen över det med.

Oj det där blev långt, men vet inte om ni förstår vad jag menar men tror nog att det är precis så det är, lite svårt att förklara, men men..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0